Det är spännande tider som vi lever i nu. Efter murens fall så var det flera som kom med åsikten om att historien nu var slut. Kommunismen var borta och kapitalismen hade vunnit. Nu återstod bara att erövra det fåtal stater som forfarande byggde på ett alternativt system. De såg framför sig globaliserad värld styrd av en världsregering där makten visserligen flyttades ifrån lokalsamhället, men där stabilitet och fred rådde. Trots, eller kanske tack vare, en djup kris i Sverige strax efter Sovjetunionens kollaps, gick det svenska folket till valurnorna och röstade för det första steget på vägen till den nya världsordningen: Europeiska Unionen.
Men historien tog inte slut.
I början av 2000-talet hade den ytterligare en finansiell kris precis avklarats och Göteborgskravallerna 2001 markerade samtidigt det definitiva slutet på 1900-talsvänstern. Både vänstern och högern hade visat att de inte klarade av att möta det nya millenniet. Nya tider väntade både Sverige och Europa.
2002 sände det franska presidentvalet ut chockvågor genom det europeiska etablissemanget. Jean-Marie Le Pen lyckades kvalificera sig till den sista omgången i det franska presidentvalet. De otaliga försöken att stoppa honom, och hans Front National, genom att inskränka den franska demokratin, hade visat sig vara misslyckade. I Sverige gottade sig den regimvänliga median med att vi minsann inte ens hade en nationellt parti i närheten av riksdagen. Tio år senare är Sverigedemokraterna det tredje största partiet i opinionsmätningarna och pendlar mellan 8-12% av väljarkårens stöd.
Vi som lever nu har en möjlighet som kanske ingen annan generation efter oss kommer att få. Vi har möjlighet att förändra historien.
Vi tror inte på den parlamentariska demokratin och kanske just därför är vi så tydliga i vårt stöd till Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är ett fenomen, en opinionsyttring, som skvallrar om förändring, men som aldrig själva kommer att ha möjlighet att genomdriva den. Vår tids politik skapas inte i riksdagen eller i politiska möteslokaler. Vår tids politik skapas underifrån, från folket, och det är det som Sverigedemokraterna är ett uttryck för.
När vi var i Warszawa i höstas under den polska självständighetsdagen och såg hur gatorna fylldes av 100 000 nationalister förstod vi att vi nu inte bara lever i en förändringens tid, vi är förändringen.
Genom slagkraftiga aktioner, sociala center, och en fokus på sociala medier så drar Nordisk Ungdom sitt strå till förändringen. Vi kan med några knapptryckningar nå tusentals människor som idag bara letar efter någon som agerar. Vi strävar efter att med enkla medel nå bäst resultat och med facit i hand tycker jag att vi ska vara enormt nöjda med oss själva.
De ungdomar som idag växer upp har helt andra möjligheter än tidigare. Regimens mediakontroll börjar glida dem ur händerna och alternativen till den regimvänliga median ploppar upp som svampar ur jorden. Den unga generationen är på frammarsch och vi hjälper till att kanalisera den kraft som bara väntar på att få explodera.
Jag ser fram emot ett 2013 där vi utvidgar samarbetet med våra europeiska vänner, fortsätter att sätta fokus på missförhållanden som den regimvänliga median vägrar att rapportera om och ett år fyllt av möten med nya unga människor fulla med hopp och tro på en värld av fria och självständiga nationer i ett fritt och demokratiskt Europa.
Andreas Johansson, talesman Nordisk Ungdom