Patrik Forsén: Därför deltog vi i Al-Qudsdemonstrationen

På forum och bloggar har debatten om den uppmärksammade demonstrationen på Sergels torg, anordnad av Al-Quds kommittén, gått på högvarv. Nationella och icke-nationella har diskuterat hur svenska nationalister kunde sluta upp på Al-Qudskommitténs uppmaning. Detta är en fråga viktig att besvara, men svaret ger oss en följdfråga som är än viktigare att diskutera: Hur ska vi som nationalister förhålla oss till invandrare?

Realpolitik eller önskedrömmar. Det är så jag skulle vilja beskriva den svenska nationalismens problem. Många tycks tro att om vi alla bara blundar tillräckligt hårt och håller för öronen så kommer allt vara som det var på mormor och morfars tid. Men den tragiska sanningen är att den tiden för länge är förbi, hur hårt vi än blundar.

De invandrare som har kommit till Sverige är inga vi kan ställa till svars för den kolonisation vi utsätts för. Det är våra regeringar som med öppna armar släppt in dem trots att det stora flertalet av våra folk aldrig ville ha den här kolonisationen. Men vi måste inse att kampen för världens fria folk är global, och vi måste inse att vi måste spela de kort vi fått.

Vi kan fortsätta blunda men invandrarna i Sverige är här för att stanna – och det för en överskådlig framtid. Men det finns mycket vi kan göra för att underlätta situationen och på sikt – underlätta en repatriering.

Det våra sionistiska och kapitalistiska fiender vill se är en identitetslös massa av människor, utan specifik etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. Vi ser hur de har gjort i västvärlden. De har ersatt kyrkan med shoppingcentrum – andlighet med materialism. Men fortfarande finns ett frö av motstånd i de svenska områdena – något våra fiender är livrädda för ska gro. Men den dagen då alla invandrare är integrerade, då vi alla är ”världsmedborgare” , har fienden vunnit.

Det vi kan, och kommer att bli tvungna att göra, är att arbeta tillsammans med invandrargrupper som vill leva enligt sin egen kultur, religion och tradition. Sverige, liksom hela västvärlden, håller på att balkaniseras och denna situation skapar en grogrund för etniska konflikter i våra en gång tidigare etniskt homogena nationer. Vi kan antingen välja att samarbeta med de grupper som vill bevara sin etnicitet och kultur eller göra motstånd mot alla grupper som bor i Sverige och som skiljer sig från oss. För här kan vi inte blunda, även om vi svenskar kommer att vara i majoritet inom den närmsta framtiden – och därefter vara den största minoriteten, så kommer många grupper att kräva alltmer frihet inom ramen för Sveriges gränser.

Alternativet är att integrera och assimilera så många som möjligt i majoritetskulturen. När vi väl kommit in i det resonemanget har vi förlorat och kan lika gärna sälla oss till sionisterna i Sverigedemokraterna.

Den fråga vi bör ställa oss är varför den svenska vänstern fått ett monopol på den svenska fredsrörelsen. Det naturliga för oss vore väl att visa det svenska folket att vår kamp är en global fråga. Vänsterns analys av konflikten i Palestina är felaktig; det handlar inte om klass. Palestiniernas kamp för rätten till sitt land är lika nationellt präglad som vår kamp för rätten till vårt.

Därför deltog jag på demonstrationen och därför uppmanar jag alla svenska nationalister att delta nästa år.

Patrik Forsén

Den här artikeln har tidigare publicerats på nationell.nu.